När jag vaknade idag, kände jag i hela kroppen att jag bara MÅSTE komma in i baren ikväll. Jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag bor på samma hotell som världens högsta utomhusbar utan att besöka den.
Så jag hittade en svart kjol för halva priset, en syntettopp på utomhusmarknaden och ett par svarta högklackade plastskor på lokala supermarket. Sminkningen fixade jag på överflådiga Siam Center, där jag låtsades behöva en ny sminkväska eftersom mitt smink försvann med mitt baggage på flygplatsen (förlåt Gud)!
Jag fick hoppa upp i makupstolen och var SÅÅÅ intresserad av deras foundation, puder, eyeliner och maskara. För att inte tala om deras UNDERBART snygga ögonskugga! När jag var sminkad upp till tårna, skulle jag bara gå och be min man om pengar..
På vägen upp i hissen blev jag helt nervös. Där stod lilla jag och kände mig som jag var världens fattigaste som hade lurat mig upp till de rikas våning. Jag fattar inte varför men hjärtat började dunka, och jag kände mig varm om kinderna.
Väl uppe på 63 våningen stod en drös uppklädda uppasserskor och välkomnade mig.
- Do you want to eat, madam?
- No just a drink, svarade jag.
- Oh, you are waiting for your company?
- Of course, slank det ur mig utan att jag märkte det själv och sen blev visad till
restaurangens utomhusbar.
Men hallå? Jag skulle ju ut till den
blåa baren. Världens högsta! Hm..hur ska jag ta mig ur här?
- Where is the outside bar? frågade jag. "My friends will meet me in the blue bar!"
Wow, vad kvicktänkt jag är, tänkte jag beundrande om mig själv. No problem och leende leddes jag till andra sidan Domen. Plötsligt nådde jag fram till trappan ner till baren. Den var lång och ganska mörk. Den lystes upp svagt med neonljus och jag tänkte att detta kommer jag aldrig att klara.
Mina båda ben darrade och på darrande höga plastklackar var jag superrädd att jag skulle snubbla ner hela trappan ner till baren. Jag tog sakta ett steg i taget och kunde inte tänka längre än var jag skulle sätta nästa fot. Men på varje längre avsats stod en uppassare och sade till mig att gå försiktigt, samt lyste med en ficklampa på mina fötter så jag skulle se vart jag gick. Det kändes helt plötsligt ok att gå försiktigt och darrande, hehe.
Väl nere kunde jag pusta ut och utsikten var magnifik! Konstigt nog blåste det nästan ingenting och luften smekte ljummigt skönt därute. Baren ändrade färg varje sekund och skiftade i alla regnbågens färger. Ögonen drogs till färgspektrumet samtidigt som jag tvingade ut blicken över Bangkok. WOW, vilken overklig upplevelse. Jag kan inte förklara men det kändes som om någon hade lindat in mig i varm bomull och flugit upp till himlen med mig.
Jag kan bara sammanfatta: Åk hit, om ni någonsin får chansen! Det borde finnas på varje människans top 10 to do list!
