På resedagen till Kambodja gick vi upp kl 07, för att hinna med lite frukost innan båten gick kl 08. Vi fick stränga order om att vara på piren senast fem i åtta. Vi var som alla svenskar, där ännu lite innan, typ åtta i åtta för att vara exakt. Vid halv nio kom båtförarna och vi satt 13 personer i en smal liten båt som de täljt ut ur en stock. Båten låg endast 20 cm från vattenkanten och det kändes inte allt för säkert. Men turen var bara 10 minuter och självklart har de full koll på last, strömmar och styrning så vi vinglade inte ens till.
När vi kom i land gick vi 10 meter och blev grupperade i olika grupper beroende på vart vi skulle. Det var en kontinuerlig ström av backpackers om kom. Peter, Leo och jag fick sitta tillsammans med två sydafrikaner på en bänk. Alla andra blev visade hit eller dit.
Efter en 20 minuters väntan fick vi kliva på en minibuss, där vi istället för att sitta tre och tre, satt fyra och fyra. Leo hade vi i knät.
Sen körde vi två kilometer fram till The Highway, som var mindre än Stehagsvägen och extremt många fler hål i.
Väl där framme fick vi vänta igen. Denna gången på den stora bussen (!) Väntestället var en affär eller uppköpare av något slag för det kom massor av Lasar på sina moppar med ihopknutna plastsäckar som de antingen hade framför sig mellan bena eller slängt över sadeln därbak. Dessa säckarna vägdes och sedan fick de pengar av tanten.
Men säckarna rörde hela tiden på sig. Ibland tog tanten hela säcken och stoppade ner i en tunna med vatten. Vad tusan var det för något? Vi gissade först på fisk men påsarna rörde sig för mycket för att vara fisk. Dessutom skulle inte fisken fortsätta röra på sig så länge. Nej, det började luta mot orm. Ja, för om vi tittade noga så visst såg det ut som om det var ormar som rörde sig därinne? Det putade liksom ut på ormvis..
Nästa gång en säljare kom gick vi fram och kollade. Och vet ni vad det var? Stora, feta, slemmiga, livslevande paddor! Yerk!!
Kycklingrätterna var väldigt billiga..
Visar inlägg med etikett Semester i Laos. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Semester i Laos. Visa alla inlägg
lördag, november 20, 2010
Skorpion
Under sin toalettsemester (matförgiftningen alltså) såg Peter denna skorpionen. Troligen har han råkat trampa på den under kaskaderna, för den var död som en pannkaka. Inte visste vi att det fanns skorpioner här?
Jodå, talade lokalbefolkningen om, det finns skorpioner. De är inte så giftiga. Sticket känns som ett kraftigt geting stick. Dock har de en dödsmuskel så de kan stickas fast de är döda. Lokalbefolkningen tar inte döda skorpioner med händerna fick vi veta. Tur inte Peter blev stucken när han trampade ihjäl den. Iallafall gick inte gadden igenom hans tjocka (hrmpf) fotsulor!
Härliga färger
När jag låg där och mös i min hängmatta, tittade jag upp bland träden och vid femtiden på eftermiddagen lyste solen helt fantastiskt in i dem. Färgerna tillsammans med skuggorna var helt underbara. Lat som jag är, frågade jag min desto energirikare son om han ville springa in och hämta kameran till mig.
- Hur mycket får jag för det? frågade han med ett flin på läpparna.
Ja, uppfostrar man en entreprenör så får man väl stå sitt kast. Han fick hela 1000 kip. (1kr) och han var supernöjd med den feta lönen. Tänka sig, en hel TUSENLAPP!
Edit: En timme senare var dock pengen puts väck. Leo hade gömt den på ett hemligt ställe för att inga tjuvar skulle ta den och nu hade han glömt var..
Vattenfallet på Don Khon
Det blir många vattenfall när man följer Mekongfloden och varje har sin egen charm. Li Phi ligger på ön Don Khon som vi cyklade till från Don Deht och ska vara ett av Asiens största. Inte högst fallhöjd utan flest kubik per minut, eller hur man räknar. Och jag tror faktiskt på det denna gång.
Dånet var enormt högt. Det gick inte att prata och vattenmassorna var enorma. Själva fallet var otroligt brett och bilden visar bara en minidel. Alla tre satt där på plankan vid utkiksposten , helt hänförda i över 10 minuter. Det var minst lika häftigt att se Leos upplevelse som att uppleva det själv.
Risfälten på Don Deht
Man blir så fascinerad av alla arbetande på risfälten. Jag kan inte låta bli att fotografera dem.
Hyrcykel
Hyrcykeln hade en perfekt pakethållare. Visserligen var cykeln liten som till en tioåring, men Leo satt urskönt på sadeln därbak. Dessutom hade cykeln fotpinnar så det var perfekt.
Att cykla runt Don Deht kan jag verkligen rekommendera. Vägen var en smal krinkelkrokig stig som slingrade sig mellan floden och de inhemskas boningshus.
Varannan familj hade dessutom en fyra, fem bungalows av varierande kvalitet som löpte med floden. Vissa av dem såg ut att kunna rasa ner i floden och i Lonely Planet varnade de till och med om det. Tur vi valde en som var byggd av betong istället för av tunna plankor på bambupålar med halmtak. (Bilden kom längre ner på sidan)
French ”railroad” and locomotive
En av sevärdheterna på ön var den franska järnvägen och ett gammalt rostigt lokomotiv. Vi märkte hur rostigt det var på Leos kläder sen när han ”tittat” färdigt. Lokomotivet var pyttelitet i mina ögon men transporterade både passagerare och gods mellan Don Deht och Don Khon. Det skulle även ligga en kyrkogård med den franska familj som ägde tågbanan någonstans, men den hoppade vi över. Familjen blev mördade av vietnameser och inte Laoiter. (mycket viktigt tydligen)
Här är den franska tågbron som alla pratade om här ute. Det skulle kosta
20 000 kip att ta sig över (20 kr) men det kom ingen och tog betalt så vi bara cyklade över. Undrar om gubben var sjuk eller nått, hehe.
Skolbarn
Vid skoldagens slut cyklade vi förbi skolan. Det var massor av barn som var ute och lekte en stund på skolgården och ännu flera som var på väg hem.
Barnen var hemskt intresserade av Leo och ett gäng sprang med oss när vi cyklade. De ropade och pekade på Leo. Vi sade att han var fem år och undrade hur gamla de var. De skrattade och skojade och pekade på den minsta av dem och sa han var tre år. Tre år? Sade vi och låtsades vara förvånade. Detta tyckte de var superduper roligt och puttade den lille och retades med honom som om han vore endast tre år. De skrattade så de nästan kiknade. Den lille var lika glad han och puttade tillbaka. Skrattet smittades så Leo, jag och Peter fortsatte minst en kilometer innan skrattet hade lagt sig till ett leende på våra läppar.
Galen tupp
Peter, som inte sover med öronproppar, har en issue med tuppar på vår resa. Den värsta gången var på Don Kong, när vi råkade ha två (!) st tuppar precis utanför dörren som hade galtävling från klockan 03 på morgonen. Det var inte mer än 10 sekunder mellan galandet, och den ena gol högre än den andra. Crescendot kom runt 6-tiden och då blev Peter nästan galen. Han var en hårsmån från att gå ut och nacka tupparna mot varandra.
Vi frukosten frågade han kyparen vad en tupp kostar. Runt 20-30 kr svarade han. Peter skrattade. Hade han visst de var så billiga att ersätta hade han gått upp och knackat tupparna och lagt 30 000 kip på trappan bredvid döda tuppar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)