Peter och Leo

Leo, Anwesha och Rishit

Gungar

Herr och fru Singh

Trött

Anwesha somnat i bilen med ett hårt tag om alla chokladbitarna så inte Leo och Rishit kan ta dem.

Båtmodell till morfar

Leo ville tvunget vi skulle ta många kort av denna båten så att morfar förstår hur Leo menar han vill ha det när de ska bygga sin båt.

Leo har dock lite extra planer för dig, morfar. Bland annat så ska linorna upp till skorstenen ha ström i sig så att lamporna kan lysa samt det ska finnas en robotlucka på sidan så att ubåtarna kan komma in och parkera. Den ska även vara radiostyrd!

Tågväxlar

Leo leker med tågväxlarna

Toy train

Litet minitåg för barnen.

Påstigning

Tågmuseet var roligt då man kunde gå ombord på alla tågen. Efter en timme var både barn och kläder helsvarta av olja och sot. Detta var mindre roligt dock med tanke på om man skulle få rent kläderna eller inte.

Gatutennis

Peter spelar tennis med Rishits grannflicka ute på gatan.

Gatubarn

Gatubarnen kom fram och ville sälja på oss handgjorda armband för endast 2 rupies. Eftersom jag hellre supproterar de som jobbar än de som tigger beställde vi flera stycken.

De kom från Rajasthan (en annan del av Indien) och flickan var 6 år men gick inte i skolan. Hon sa hon inte var smart och hon är glad att hennes bror går. Här i Delhi är skolan gratis för de fattiga barnen, men ändå väljer hennes föräldrar att hon ska jobba på gatan istället. Mycket märkligt.


De berättade att vissa turister tog armbanden utan att betala. Detta lät ju fruktansvärt med tanke på de futtiga 2 rupies (30 öre) de kostade.

När de var klara gav vi mera än 2 rupies per st eftersom de jobbade så hårt med dem. Det var kanske 7-8 rupies per armband. Men då ändrades priset. Helt plötsligt var det två rupies per BOKSTAV och båda började frenetiskt räkna hur många de använt i våra armband.

Ja, ja det var ju inga summor att snacka om så vi hostade upp lite mera. Men när de fått pengarna pekade de på pärlorna och på snörena som var jättedyra. De fick 10 rupies var till.

De fortsatte och tjata om pengar och följde efter oss när vi gick till bilen, bankade på fönstren och såg misserabla ut. De var så påträngande och så jobbiga att man blev illsken. Nu hade de fått 10 gånger mer än vad de sa och ändå ska det tjatas.

Jag förstår om några turister bara tar armbanden och går..

Gate of India

Monument över alla som dog i Första världskriget och Afgankriget. 90 000 soldater har fått sina namn ingraverade i monumentet till minne av deras insatser i krigen

En bild säger mer än en tunga

Lotus temple

Två timmars körning och så visade det sig att det var stängt på måndagar. Varken regeringsleg eller lite rupies i handen hjälpte för att göra ett undantag. Vi fick inte komma in!

Besök på mattfabriken

The Musical fountain Akshardham

På kvällen bjöds vi på "fyrverkeri" i form av en spelande fontän. Vatten och ljus sprutades och tändes för att få diverse effekter samtidigt som vackra toner av musik spelades. Vi alla tyckte detta var helt fantastiskt och mycket vackert


Leo satt som ett ljus i nästan en timme - då är det bra!



Kamera och mobil är förbjudet inom området så bilderna är snodda från Internet

Akshardham-templet i Delhi

Nyårsafton firade vi på Akshardham-templet i Delhi. Jag måste säga att det var en milt sagt annorlunda nyår, verkligen något att minnas.

Bygget av templet påbörjades år 2000 och var klart i november 2005 då den öppnades för allmänheten. Det är en stoisk känsla man får när man ser detta enorma palats upplyst mot himlen. Det är gratis att gå in då de lever på de generösa donationer de får.

Hela anläggningen påminner om en historisk nöjespark. En av attraktionerna var en vandring genom 8-10 olika rum med korta shower i. Man får skildra händelser i livet av Swaminarayan (Baguan) med budskap om fred och mänsklighet. Ljus och ljud samt robotstyrda dockor gjorde berättelsen helt otroligt levande och var verkligen en unik upplevelse.

En annan attraktion var en enorm biograf med en skärm som mäter 85 meter x 65 meter. Här fick vi se filmen "Neelkanth Yatra" som är särskilt framtagen för Akshardham templet. Filmen fokuserar på 7-år lång resa på Swaminarayan under tonåren när han besökte olika regioner i Indien. Vi hade översättarhörlurar så vi fick engelskt tal. Väldigt bra lösning.

Därefter tog vi en båttur i en konstgjord flod. Påminner lite om kärlekstunneln på Liseberg. Här fick vi möjligheten att känna på en 10.000-årig historia i Indien på bara 12 minuter.

Taj Mahal

Taj Mahal byggdes av den femte Mogulkejsaren, Shah Jahan mellan år 1631 och 1652 till minne av hans tredje fru, Mumtaz Mahal, som var en muslimsk-persisk prinsessa. Mumtaz Mahal dog i barnsäng när hon födde parets trettonde gemensamma barn.


Taj Mahal betyder "Crown Palace" eller ”Kronpalatset”. Tornen har ingen betydelse utan är byggda för skönhetens skull. Tittar man noga ser man att tornen lutar ut från mitten. OM de skulle trilla så trillar de ut från kronan i mitten.

Det tog ungefär 22 år att färdigställa Taj Mahal för 20 000 arbetare. För att ingen någonsin skulle kunna bygga en liknande byggnad högg man av tummen på arbetarna när de arbetat färdigt.


Olika ljus gör att Taj Mahal kan ses på olika sätt under olika tider och säsonger. Från det lätt rosa Taj Mahal man ser på morgonen, gyllene på kvällen till det mjölkvita Taj Mahal man finner när månen skiner.

Bakgata Taj Mahal

Det var ungefär två timmar kö för att komma in. Många vill besöka ett av världens sju underverk på nyårsdagen.

Men Rakesh fixade så att en guide följde oss genom massa bakgator och förbi hela kön. Underbart!

Imponerande arkitektur

Dessa portar är byggda så att man får ett djupt perspektivseende när man står i ena änden.