Vi började med ett missförstånd med hotellet så det fanns ingen bil bokad åt oss när vi resklara stod vid receptionen och skulle checka ut. Efter ca 20 minuter kom dock en stressad chaufför.
Peter hade pratat mycket med managern och precis innan vi körde knackade managern på chaufförens ruta och gjorde tecken och pratade på sri lankanesiska. Jag förstod att han sa till chauffören att inte tuta så mycket. (Peter hade berättat innan hur dumt det var med chaufförer som tutar på allt och inget, hehe).
Efter 10 min körning stannade vi för att tanka. Det var fullt kaos på bensinmacken och efter ytterligare 15 min hade han tankat en 10 liter. Var det lönt liksom?
Deras motorväg blev färdig för endast 3 veckor sedan och många förare vägrar köra på den, då de endast har kört sakta på kringelkrokar vägar i hela sina liv. När man frågar de varför, skakar de oroligt på huvudet och säger det kan finnas djur och allt möjligt.
Men vår förare vågade sig upp på den iallafall. En perfekt motorväg med max hastighet 100 km/h. Nästan ingen trafik heller. Men ujuj, vad han var rädd. Han låg i 70-80 och släppte gasen för varje sak som såg lite annorlunda ut, t ex en bro eller skylt.
Tillslut blev Peter lite irriterad och sa till honom att gasa på. Han höll stenhårt i ratten och gasade upp till 100. Man såg att han inte alls gillade att köra fort, hehe. Vi skojade med varandra och sa han kommer sova som en stock efter koncentrationen. Han höll mellan 80 och 100 resten av vägen som tur var.
Men tyvärr tog motorvägen slut vid Colombo. Här skulle det ta en liten timme till flygplatsen. Trafiken var helt kaos. Den stod stilla i långa perioder, folk tutade och trängdes och i mitten gick en ko lugnt och filosofierade. AC:n slutade fungera och klockan tickade på. Vi frågade hela tiden hur lång tid det var till flygplatsen men chauffören svarade bara något undvikande på knaglig engelska och sa sen No problem med ett tandlöst leende.
Klockan tickade på. Tre timmar innan ska man vara där och flyget gick kl 15.15 Klockan blev 12, klockan blev 13, och klockan började närma sig 14. På de flesta flygplatser stänger inchckningen 1 timme innan så även jag började bli nervös..
14.20 kom vi fram, slet ut väskorna och sprang. Men här var allt cool lugnt. Hasta manana! Varför göra något idag som man kan göra i morgon?
När vi kom fram till incheckningen visade det sig att det har varit en cyklon i New Delhi så planet är, för närvarande, 3 timmar försenat.
Så nu sitter vi här på en coffeeshop med fri internet och väntar.
Undrar om vi kommer till Indien denna gången eller något annat händer, hehe.
