Leo orkade inte gå de sista trapporna upp, så vi satte honom under ett träd med film och hans lördagsgodis. När vi kom ner satt en fransyska brevid honom (ca 10 min senare) och han var ledsen.
Tydligen hade alla icke-vita blivit helt till sig när de såg ett vitt barn och kommit fram och skulle lukta och ta på honom. Leo hade sagt nej, men de lyssnade inte så han hade blivit arg. Som tur var kom en fransyska till hans räddning och höll honom sällskap tills vi kom ner.
Vi lärde oss en läxa. Aldrig lämna honom ens 10 minuter fast vi var 10 meter från honom. De tycker han är så himla fantastisk. Inte många vita barn så här långt ut i ingenstans. De betyder även lycka att ta på något ovanligt. De ser honom som vi hade sett en vit tigerunge i Sverige. Många av oss hade säkert också gått fram och hade velat klappa tigerungen. Vi tackade fransyskan och en glad Leo hoppade återstående trappor ner igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar