Fast igen

Som en nykter alkolist, tar jag min första drink på flera år. Jag känner suget och jag känner att ett hål blir fyllt. Det finns ingen ångest, bara en enorm tillfredsställelse när jag startar det nya onlinespelet Rift..

Ovan är dagens status på Facebook.

Solen gick upp och ner igen många gånger igår. Jag befann mig i en virutell värld där dygnet är avsevärt kortare än det verkliga och där jag är stark, snygg och modig. För de som aldrig har spelat Role-playing games går det inte att beskriva känslan av att vara någon helt annan. Jag har aldrig knarkat, men jag kan tänka mig att euoforin är densamma.


Givetvis är jag kvinna med mörkt hår och bruna ögon. Alven Mony är ju jag! Min hörsel är utmärkt och mina muskler reagerar på en mikrodels sekund när en fara hotar. Jag lär mig saker i ljusets hastighet och jag blir snabbt starkare, snabbare och duktigare.


Jag slåss mot det onda och allt det farliga. Köttätande växter sträcker sig efter mig för att bedöva mig med sitt gift och för att sedan sakta äta upp mig. På håll sätter jag mig på knä och försöker skada tjockhudade dinosaurier med mina giftpilar innan de går till attack. När de kommer tillräckligt nära får de smaka på min dual-wield, svärdfäktning med dubbla svärd. Jag har kontroll. Jag är stark. Jag befriar världen och hjälper de goda.


Ensam eller tillsammans med nyfunna vänner, utforskas de mest fantastiska av världar. Där finns limegröna skogar djupa som gravar, där finns isblå snölandskap med gnistrande glaziärer höga som Mount Everest och enorma heta, öknar fulla med skorpioner med gaddar som är fyra gånger så stora som de själva.

En azurblå portal av lysande kristaller tar mig dit jag önskar. Allt jag behöver göra är att tala om för portvaktaren vart jag ska och erbjuda ett par av mina guldpengar.