Leos barnkalas

I söndags var det dax för Leo att ha barnkalas. I år valde Leo att alla killarna i klassen skulle få komma på riktig hemmabiokväll.

Första utmaningen var att fundera ut vem som var killar och vem som var tjejer utifrån klasslistan. Namn som Siddesvar, Agathe och Abdelrahman Yasser Gal, var svåra att utläsa kön utifrån. De två första var killar sa Leo och den tredje gick inte i hans klass! (tror han kallades något annat än ovan namn).

Klockan två kom de första gästerna - från Kina. Det var son och far. Fadern hade med sig en ica kasse med oinslagen present och en frusen prinsesstårta. Själv tog pappan av sig skorna och steg på. Direkt startade han en egen husesyn och öppnade alla dörrar och garderober. Efter varit här en kvart förstod han att föräldrar lämnar sina barn och då tog han på sig skorna, log och sa goodbye.

Nästa gäst var en hel familj med mamma, pappa, dotter och son från Frankrike. Hela familjen steg på och hängde av sig jacka och skor. Mamman hade blommor med till mig och flickan var uppyntad i prinsesseklänning och rosa strumpbyxor. (detta var Aghate, som inte var en kille som vi trodde) Pappan var den enda som pratade mycket knapp engelska. Det visade sig att de trodde det var ett flick-kalas och hade köpt flick-present. Haha, ja ja det är inte lätt att veta att Leo var en kille kanske? Eller så hade pappan hört fel i telefonen om vem det var som hade kalas :) Efter en häftig diskussion med händer på pannan, skratt och ojande, klädde familjen på sig igen, lämnade dottern och stack och handlade en kill-present istället.

Gästerna från Pakistan hade med sig duplolego. Inte vet jag om pakistanska 6-åringar leker med dublolego, men Leo blev visuellt besviken och jag fick säga till honom på svenska att han ändå får säga tack. Pojken steg blygt på och mamman vinkade hejdå och sa hon kom kl fyra.

Kalaset började och Leo satte på Clone Wars (tecknad star wars). Vi hade pratat mycket om att Leo skulle låta gästerna får prata om de ville och att han inte skulle berätta händelserna i förväg. Det tog bara fem minuter så satt Leo och skrek: Shut up! Be quiet!, snabbspolade över de mindre roliga partierna och berättade tydligt i förväg att nu kom en explosion. Efter 30 minuter ville inga barn titta mera på film...

Tio över tre kom Indierna. Vi vet sedan erfarenhet att i Indien kommer alla mellan 1-4 timmar senare än vad som sägs. Pappan lämnade iallafall både sonen och lillasystern och såg ut som om allt var som det skulle. Lite tur i oturen tog lillasysterna väl hand om den fransktalanade Aghate, som lekte med mjukisdjuren under trappan mestadelen av kalaset.

Sen fortsatte det hela med en ganska kaotisk timme. Barnen sprang i hela huset och man hörde mest "Piow, piow" (laserljud från lasersvärd) och skjutna barn kastade sig på golvet hipp som happ. Popcorn, godis och läsk flöt efter ett tag både på bord, stolar och golv. En glasskål trillade också ner i golvet, men inget kalas utan kras.

Leo hade fått 4-5 legokartonger och diverse givare tyckte att nu skulle Leo bygga just deras present. Saxar, påsar, beskrivingar och legokartonger blandades tillsammans med popcorn och halvätna godisar i hela nedanvåningen. Klockan fyra kom faktiskt föräldrarna punktligt och hämtade sina barn.

Maixime från Canada blev dock väldigt arg när hans mamma kom. Peter frågade vad som var fel och mamman förklarade att Maxime tyckte inte det var ett riktigt kalas för Leo hade inte skurit någon tårta! Förra året sa några barn från Bosnien samma sak. Tydligen är det mycket mera tårtskärande på kalas än vad vi är vana vid.

Så blev det äntligen lite tyst i huset. Det ringde dock i öronen efter ljudnivån av 13 vildingar.

Då upptäcker vi plötsligt att ett barn är kvar! Sharrath sitter fint och tyst på Leos rum och bygger lego :)
Halv fem kommer hans mamma, som hade varit på plantagen och helt glömt bort tiden. Ja, ja ingen fara. Det kunde lika gärna varit jag och är man på plantagen så blir man förlåten.

Kvart i sex gick de dock och kalaset var slut :)