Livets väg

Det stilla, sorgsna månskenet,
som får fåglarna att drömma i träden
lyser sin silverstråle genom kala grenar
ner på den frusna mark
mina bara fötter följer


Bilden kommer från Colbert Gregory's- ashes and snow

Följa instruktioner..

..är Leo bra på!

Transportation unit

Leo ska bygga en lastbil

Published with Blogger-droid v1.6.6

Circle time

De nästkommande fyra veckorna är det transporter som är temat i skolan.

Idag pratade de om olika sätt man kan förflytta sig på och barnen kom så klart på alla vanliga saker så som bil, flyg, båt och tåg. Ett barn tänkte hårt och räckte lydigt upp handen och utbrast med ett stort leende:

- Rockets!

Då blev Leo helt upprörd och talade högt och tydligt om att raketer är minsann inte ett pålitligt fordon då det händer att den EXPLODERAR när den ska lyfta och alla pappor dör.

- Vill du det va?! frågade nu den stående Leo och pojken som hade kommit förslaget såg helt förtvivlad ut. Vill du att din fru ska stå där och gråta på marken?

Rödhårig och busig

Published with Blogger-droid v1.6.6

Gosiga Helen

Published with Blogger-droid v1.6.6

Visum till Indien

Ska inte missa visumet denna gången!

Published with Blogger-droid v1.6.6

Morfar och Leo

- Jag tycker vi ska bygga en riktig Titanic, utbrister Leo en lördagsfrukost.

Morfar tittar på Leo och nickar intresserad.

Uppmuntrad av morfars nick fortsätter Leo:
- Den ska ha en lucka som man kan öppna. Yowiie...Leo gör elektriskt ljud som ska höras när luckan öppnas. Munnen vrids upp i en konstig grimas och händerna hjälper till att visa exakt hur den här luckan ska fungera och se ut.

- Hur stor ska den vara undrar morfar lite försiktigt. Hjärncellerna i hans huvud har även de börjat arbeta.
- SÅ här!
Leo visar med händerna. En halvmeter ungefär.

Diskussionen fortskrider. Det är en massa ideér som flödar både från ung och gammal mun. Leo blir mer och mer avancerad medans morfar försöker krampaktigt hålla det på en praktiskt nivå. Entusiasmen blir dock större och större och sprider sig till närsittande person.

Ela gillar Leos ideér. Elas konstnärliga halva spinner vidare och nu helt plötsligt är Ela på samma avancerade nivå som Leo. Morfar tystnar. De gråa ögonbrynen läggs i veck och en tung suck pyser ut från hans mun.
- Ela, snälla Eeeeeela, kan du vara lite tyst? ber han med kvidande stämma

- Men det är ju en fantaaaastisk idéeeee utbrister Ela och slår ut sina armar.
- ..Sen kan vi visst göra lysande restaurang med vackra bord och stolar. Man kan tälja åror till livbåtarna och sen...

- Ela! ryter morfar. Morfar ser framför sig allt HAN måste realisera om de här två uppfinnarna ska bli tillfredsställda.

Det blir tyst en stund och sen hörs Leo med svag stämma:
- Du morfar, jag ska ha den i vatten också. Så den får gärna vara radiostyrd så jag kan köra den i Vombsjön.

En-trä-bit-med-spik-eran kan vi nog säga adjö till.

forts följer..

Storebror

Trauma

Klockan är strax efter nio på måndags morgon. Peter ska jobba hemifrån och har precis lämnat Leo på skolan. Jag är på väg in i duschen. Plötsligt hörs en tung duns uppifrån. I ljudet av vattnet tänker jag på att ungdomarna för ovanlighetens skull är uppe tidigt, Peter tänker att nu trillar Linus ur sängen och "det där låter inte skönt.."

Efter ett par sekunder öppnar Peter dörren till duschen och skriker att det hänt någonting med Nina. Linus skriker MONICA! PETER!
Jag springer halvblöt upp på ovanvåningen med en handduk runt mig. På badrumsgolvet ligger mitt lilla barn..

Ansiktet är helt blått och armarna också. Linus håller hennes huvud. Hela hennes kropp krampar och jag ser inte hennes ansikte. Peter som har fattningen i behåll skriker på mig att jag ska ringa ambulansen.

- TELEFON
Jag snubblar ner för trappan. Tänker att nu dör Nina. Telefonen hittar jag någonstans och springer upp med den i handen. På vägen upp säger Peter med hård röst: RING 112! Jag vet inte om jag kommit på det själv om inte Peter sagt det. Mitt uppdrag var bara att hämta telefonen.

Jag hatar touch tangenter. Djävla skittelefoner. Det funkar inte att slida och klicka när hela kroppen darrar av skräck. En röst svarar och jag bara ropar att de ska skicka en ambulans till Bivackgränden 3. Vad som hänt kan komma sen, tänker jag. Bara de skickar en amubulans NUUUU.

Rösten är lugn, säger att ambulans är på väg. Ber mig upprepa adressen. Tusen frågor, jag böjer mig ner över Nina. Ropar hennes namn. Hon är borta men plötsligt ser jag färgen komma tillbaka i ansiktet. Jag talar om det för människan på andra sidan luren.
- Hon är rosa, hon är rosa nu. Inte blå längre, men hon är borta...

Ambulansen har kommit. Nina vaknar till lite. Hon är förvirrad och upprepar VA? på allt vi säger. Jag vill skratta. Hon är inte död! Jag vill ofta skratta när jag blir rädd. Men nu vill jag skratta av djupaste lycka. HON ÄR INTE DÖD!

Jag mår illa, benen viker sig. Jag sätter mig på golvet. Ambulanspersonalen är fantastisk. Sprutar in massa saker i Nina, pratar med henne. Jag känner mig tryggare.

Vi åker ambulans till akuten. Nina är kontaktbar. De fortsätter ta prover på henne i bilen. Vi kommer in. Nina är normal i färgen om än lite förvirrad. De röntgar hennes hjärna, tar prover, tar EEG. Hela dagen går. Nina har extremt ont i huvudet och kräks hela tiden. Hon får medicin och dåsar bort.

Det visar sig att Nina hade fått epilepsianfall. Förmodligen var det en kombination av saker som bland annat dålig sömn som utlöst det hela.
- En gång är ingen gång, var informationen vi fick.

Hon har körförbud i 6 månader samt ska komma på återbesök på neurokirurgen så småningom.

Hua, detta var den värsta händelsen jag upplevt! Idag är både jag och Nina väldigt trötta. Nina såklart av anfallet och jag av traumat. Men vi mår bra.

Roxette Live

Nostalgi på högsta nivå - helt fantastiskt!
Marie rörde sig inte så mycket på scenen, något som är helt förklarligt efter hennes svåra sjukdom, men rösten var stark som aldrig förr! Ascool comeback Roxette!

Äntligen

Jag förstår inte det här med att publiken ska vänta så HIMLA länge på sina idoler? Ett tag kände jag för att resa mig och gå hem igen. Tur jag inte gjorde det .. :)

Roxette konsert på Malmö Arena

Otroligt lång kö, men som tur var gick det ganska så snabbt att komma in.

Hopp

Du fina lilla
som blint i mörkret famlar
Försök se den strimma av ljus
som kämpar att nå fram
Följ den och och lär dina ögon se
att livet är gott!



Bilden kommer från Colbert Gregory's- ashes and snow