- Jag tycker vi ska bygga en riktig Titanic, utbrister Leo en lördagsfrukost.
Morfar tittar på Leo och nickar intresserad.
Uppmuntrad av morfars nick fortsätter Leo:
- Den ska ha en lucka som man kan öppna. Yowiie...Leo gör elektriskt ljud som ska höras när luckan öppnas. Munnen vrids upp i en konstig grimas och händerna hjälper till att visa exakt hur den här luckan ska fungera och se ut.
- Hur stor ska den vara undrar morfar lite försiktigt. Hjärncellerna i hans huvud har även de börjat arbeta.
- SÅ här!
Leo visar med händerna. En halvmeter ungefär.
Diskussionen fortskrider. Det är en massa ideér som flödar både från ung och gammal mun. Leo blir mer och mer avancerad medans morfar försöker krampaktigt hålla det på en praktiskt nivå. Entusiasmen blir dock större och större och sprider sig till närsittande person.
Ela gillar Leos ideér. Elas konstnärliga halva spinner vidare och nu helt plötsligt är Ela på samma avancerade nivå som Leo. Morfar tystnar. De gråa ögonbrynen läggs i veck och en tung suck pyser ut från hans mun.
- Ela, snälla Eeeeeela, kan du vara lite tyst? ber han med kvidande stämma
- Men det är ju en fantaaaastisk idéeeee utbrister Ela och slår ut sina armar.
- ..Sen kan vi visst göra lysande restaurang med vackra bord och stolar. Man kan tälja åror till livbåtarna och sen...
- Ela! ryter morfar. Morfar ser framför sig allt HAN måste realisera om de här två uppfinnarna ska bli tillfredsställda.
Det blir tyst en stund och sen hörs Leo med svag stämma:
- Du morfar, jag ska ha den i vatten också. Så den får gärna vara radiostyrd så jag kan köra den i Vombsjön.
En-trä-bit-med-spik-eran kan vi nog säga adjö till.
forts följer..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar