Stillhet

I de flesta religioner, och även Eckhard Tolle, förespråkar man stillhet och reflektion som ett medel för att uppnå frid.

Tanken är att helt lugnt försöka betrakta sig själv och omvärlden lite mer neutralt och sakligt. Man ska försöka stilla sitt sinne och lyssna till tystnaden och försöka nå någonstans bortom orden, in i tystnaden och tomheten.

Jag satte mig således framför vårt stora fönster på min mjuka, blå yogamatta. Jag tog tre djupa andetag och slöt mina ögon. Nu ska jag öva på att vara tyst och få känna frid.
Då kom det en kyla krypandes upp på min rygg. Jag kunde inte koncentrera mig på att vara tyst när kroppen skrek: Det är kallt! Jag var tvungen att avbryta för att hämta Ninas värmefilt och lägga om mig. Det var ju viktigt att ha det skönt så att jag verkligen kunde öva stillhet.

Så jag satte på värmen på filten, lade den över mina axlar, satte mig ner på mattan framför fönstret och tog tre djupa andetag och slöt ögonen.

- Nu ska jag vara tyst, sa rösten i mitt huvud. Jag ska njuta av tystnaden, fortsatte den. Nu kommer en annan röst in och säger: Hallå, kan du vara tyst så att man kan njuta av tystnaden eller?.

- Tyst, tyyyyyst, ssssch

Inne i huvudet pågår en kakafoni av meningar, röster, tänkade på vitt papper (som för mig symboliserar inget). Hade ni kunnat höra det hade jag låtit som en psykiskt sjuk människa som går runt på gatan och pratar osammanhängande högt för sig själv. Det är ju galet att man inte ska kunna vara tyst!?

Nya djupa andetag. Filten värmer iallafall skönt... Grrr, håll nu blaffan rösten!

Det - är - meeeeeeelllllanrummen - mellan - oooooooorrrrrd som är den riktiga tystnaden. Jag försöker prata långsamt där inne. Ja, jo kanske hinner tystnaden slinka in en microsekund? Näää, egentligen är det bara ekot av min långsamma röst. Ljudet är kvar och jag hör inte tystnaden.

Jag får nog öva lite mera..