Jag lade ner resten av lekarna. Lusten att vara lekledare tog på något sätt slut. Men barnen verkade inte ens märka av det utan slet upp Leos drake som han fått i present. Här skulle "kitas".
Jag och Peter ställde oss på sidan och bara kollade på dem. Vi hade gett upp. De sista 20 minuterna sprang de längs Bivackgränden för att få upp draken i luften. Grannarna med hunden, gick förbi och glodde surt på oss. Barnen ropade och skrek och sprang som galningar. Snöret gick av ett antal gånger, Sharrat snubblade och skrapade upp ankeln så första hjälpen-kudden åkte fram. Emma stod uppe på elskåpet och skrek ut order med gäll röst och draken.. ja draken gick mer och mer sönder och fastnade både här och där.
Otroligt nog kom faktiskt de flesta föräldrar vid fyra halv fem och hämtade sina barn (kalaset var utsatt från 14 till 16). Soham, som Leo oftast leker med, kom däremot klockan fem och steg in som vanligt utan att knacka eller säga hej utan tog av sig skorna och traskade in till Leo som om han bodde här.
Klockan åtta ringde Nasi och Moiz mamma och sa hon kom kl halv nio. Hon kom och hämtade dem kl 21:40, en söndagskväll...
Published with Blogger-droid v2.0.6
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar