Kolasnören

Med 20+ stycken sjuåringar i tanke, tänkte vi att här var det bäst att organisera lekar så man har lite kontroll över alla. Att äta kolasnören utan händer var roligt och svårt.

En annan lek vi gjorde var att så snabbt som möjligt äta Marabou mjölkchoklad med kniv och gaffel, vantar, mössa och halsduk, medans de andra slår en tärning. Den som får en sex:a får byta och har man otur så hinner man bara få på sig mössan innan det är nästa persons tur.

Här utbröt ett skrikande utan dess like. Barnen skrek på de andra att de skulle ta av mössan, på mössan, slå tärningen, sitta ner, ta på halsduk, ta av halsduk, vara tysta, kasta hit vantar, äta choklad och jag vet inte allt vad de skrek om. Att jag också försökte skrika för att få dem att sluta skrika hjälpte föga..

En kille stoppade hela kakan i munnen med gaffel i ena handen och kakan i andra. En annan klöktes när han fick choklad i munnen - han hatade choklad. Ett barn började gråta när de andra slet av honom halsduken så han styptes, ett annat kastade tärningen ut i gräsmattan så alla fick resa sig och leta och två barn fick aldrig någon sexa.

En annan lek var balongleken. Man knyter fast varsin balong runt foten och sedan ska man trampa sönder de andras balonger och försöka rädda sin egen. Vi hade förberett 20 balonger i snören.

Medan vi knöt fast dem runt barnens ben, började de färdigpreparade barnen springa runt huset och balongerna fastnade givetvis i diverse saker så de pangades. De som inte sprang runt, hoppade upp och ner för att panga de andras. Allt detta ackompanjerades med extremt höga röster, balongpangljud och mycket rörelseenergi.

Leken slutade med att de 20 förberedda balongerna var slut och någon startsignal hann aldrig gå av. "Vinnaren" hade fått för långt snöre runt foten och hade sin balong i famnen.

Och priset i form av kexchoklad hade någon ätit upp..

Published with Blogger-droid v2.0.6