Åtgärdsprogram för Dyslexi

Som nitisk mamma till en liten kille som har svårt att läsa och skriva, har jag efter dyslexi-utredningen läst på mig ordentligt. Bästa sättet att besegra sin fiende är att lära känna den.

En viktig sak är att skilja på läs- och skrivträning samt kunskapsinlärning. Som dyslektiker kan själva kunskapsinhämtningen bli mycket jobbig då det ofta innebär att man både måste skriva och läsa. Istället för att alla barnen måste skriva ner fakta om rymden, ritar gärna Leo planeter (med starfighters och laserkrig). Han älskar att berätta för mig om vad som händer om man tar av sig hjälmen utanför atmosfären, om man kan landa på solen och alla Jupiters månar. 

"Döda inte lärandet med det nästintill omöjliga skrivandet."

Provsituationer är ett område som man som vuxen kan lägga om från det mer traditionella där man får ett papper med frågor som man ska skriva svaret på.

Ett exempel är att läsa frågorna högt. Då behöver barnet använda mindre energi på att försöka läsa och tolka frågan och istället koncentrera sig på vad som efterfrågas. I yngre klasser tycker jag läraren kan ta för vana att alltid läsa alla frågor högt. Det kan nog underlätta både för den läskunniga och den som har svårigheter. Man kan även fråga om alla förstått frågorna.

Skulle barnet ha mycket svårt för att skriva, kan man använda en vuxen som sekreterare. En person som helt enkelt skriver svaret som eleven säger. Finns det ingen extra vuxen att tillgå, kan barnet spela in svaren. Idag har man oftast tillgång till en mobil, där man enkelt kan ladda ner lämplig app.

En annan sak som vi gör med Leo är att han alltid lånar hem samma böcker i läsläxan som de övriga barnen. Skillnaden är att jag läser boken högt istället för att han själv måste kämpa med den. På så sätt har han samma möjlighet som de andra att prata och kanske rekommendera boken till en kompis. Dessutom är flera av böckerna mycket bra. Som läsläxa får Leo en enklare bok som han orkar och själv klarar av.

Hemma övar vi hela tiden. När det poppar upp stor text på en film, får Leo läsa. Eller ett och annat ord i högläsningsboken. Ibland skriver jag på en post-it-lapp: Ska vi baka? Svar: 

och lägger sedan lappen bredvid honom tillsammans med en penna. Då brukar han tycka det är roligt och skriver gärna sitt svar.

Övriga tillfällen kan vi ibland bokstavera, bra ord är G O D I S eller M I N E C R A F T. 

Mitt bästa trick är att påminna om hur många trådar som bildas varje gång han lyckas läsa. Jag har visat bilder på hjärnan och hjärnceller och förklarat att runt hans matte-cell (han är riktigt bra på matte) har han tusen trådar men runt läs-cellen är det ännu inte lika många. Dessa trådar bildas bara varje gång man övar. Så när han kämpat med en text, pekar jag på huvudet och säger:

- Shit, Leo! Jag tror minsann hjärnan växer ut ur huvudet snart, för nu har du nog fått minst 100 nya trådar!

Då skiner han upp som en tupp!