Eftersom vi hastigt och lustigt bokstavligen kastade oss på bussen från Pakse, missade vi ta ut dollar till Kambodjavisat. Precis som jag trodde var Pakse sista anhalten i en civilicerad by med bank och uttagsautomat. Eftersom vi har kommit in i något snigel-mode, tar varken jag eller Peter tag i saker när vi har tid.
Så igår kväll kom vi på att nu MÅSTE vi fixa dollar, annars så blir det problem. Vi lyfte våra tunga rumpor ur hamockarna och gick dit vi hade fått reda på att man kunde växla.
- There, sa "lasan" och pekade längre bort.
- There, sa nästa lasa och pekade ännu längre bort.
Tredje gången frågade hon hur mycket dollar vi hade.
- None, we WANT dollars, svarade vi.
- No have, var svaret och sen det klassiska leendet från öra till öra.
Jahopp, galopp. Lite molokna gick vi tillbaka till hotellet och började googla lite och det går inte så bra utan dollars. Man kan växla om man har kontanter, men till urusel växlingsavgift och med massa andra avgifter för att man är så sent ute.
Då tog Peter på sig skorna och gick till chefen på vårt lyxhotell. Bor man finast i byn så måste det ju finnas några privillegier.
Och det fanns det!
Chefen och Peter tog motorcykeln till hans kontor där han hade en hel säck med olika valutor. Han hade även en egen dosa så vi kunde ta ut från visat. Växlingskursen var helt otroligt. 6.50 för en USD! Men såklart ville han ha 5% i avgift. Men det var det värt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar