Det var spännande att se hur gränsövergången skulle bli. Att passera gränsen var något väldigt mytomspunnet och man fick höra den ena skräckhistorien efter den andra. Till exempel skulle man absolut inte komma ensam för då blev man av med alla värdesaker. Hade man otur så kunde det hända att vakterna fick för sig att de inte tyckte om en, och då kunde man få betala 10 dollar per stämpel (fyra eller sex st). Några menade på att de stängde gränsen ibland och fick ta en jättelång omväg på olidliga vägar. Det värsta var nog folk som blivit lämnade på gränsen utan att kunna ta sig vidare åt något håll.
Men precis som många andra saker så var det hur lätt som helst. Vi som var lata betalade två dollar extra till killen i bussen så fixade han alla papper, stämplar och mutor på Laos sida och sen gick han 50 meter bort till Kambodjas sida och gjorde likadant. Sammanlagt betalade vi 28 USD för visat in till Kambodja från Laos. Inte 20 dollar, inte 25 dollar, inte 35 dollar och inte 45 dollar. Inte heller massa dollars till varje stämpelgubbe.
Dock var det en kvinna som inte gillade sin buss och ville byta till vår. Men det gick inte för sig. Så myten/sanningen om att bli lämnad och inte komma därifrån, är lite trovärdig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar