Efter våra tidigare vistelser i Asien, har Peter och jag vant oss till en ganska hård säng. Detta vet min pappa om, så när han skulle beställa en madrass till oss, sade han till sin thailändska kontakt att han ville ha en hård madrass. Och det fick han. En hård, thailändsk, madrass!
Skillnaden från att ligga direkt på stengolvet var kanske inte så stor..
Men vi är i Thailand så det var bara att lyfta luren och slå en signal. När vi sitter där på restaurangen och intar vår kvällsupé, kommer thailändskan och frågar efter hus nycklarna. Uppe på hennes flak, finns en tjock dubbelmadrass som fullkomligt dränker pickupen. Vilken service!
Väl hemma igen står där en halv meter tjock säng. Sängen är magisk. Den ropar: Kom Monica, koooooommmmmm.. Som i trans kissar jag Leo, borstar våra tänder och sen dyker vi ner. Åååå,så skönt. Hela kroppen pirrar, en välbehaglig lamhet sprider sig ner mot benen och Leo somnar undertiden huvudet var på väg ner mot hans kudde. Båda två har sovit ett par dåliga timmar under de senaste två dygnen.
Pang! Jag hann inte träda över sömnens tröskel. Med ett ryck vaknade jag. Ett barn står i rummet. Lysröret i taket står på max. Pang igen. Dörren till nästa rum öppnas och stängs. - Släck lampan, ropar jag. Ingen som släcker. Sveper lakanet runt mig och hasar mig upp halvblundandes och släcker lampan.
Tillbaka ner i sängen. Ååå, så skönt. Tankarna börjar bli osamanhängande igen och sömntåget är snart på ingång.
Pang! Dörren öppnas. Lysröret tänds. Pang igen. Vi ligger i vardagsrummet. Både ytterdörren och dörrarna in till de två rummen går genom vårt rum. Givetvis glömmer barnet i fråga att släcka ljuset. Än en gång får jag svepa lakanet runt mig och hasar upp och släcker.
Tredje gången säger jag till. Fjärde gången säger jag till precis när jag hör handtaget tryckas ner. Tionde gången skriker jag. Femtonde gången smäller jag igen dörren och slår av lyset. Det gör ont i handen.
Efter två timmar kommer Peter och lägger sig. Precis varje gång man somnar vaknar man. Jag funderar på att gå över till poolområdet och lägga mig på en solstol. Sen funderar jag på maskingevär. Efter ytterligare ett tag funderar jag på tunga droger. Snälla...låt mig få sova!
Det sista jag hör är min pappa som ropar till Sivs man, Björn via Skype på norska. Av någon konstig anledning tror han man måste skrika till Norge för att det ska höras. Efter ytterligare ett tag kommer de två sista in och ska lägga sig. Det slår i dörrarna men lysröret tänds skönt nog inte.
Det blir tyst. Härligt tyst. Men min själ är så arg. Jag är så upprörd. Sömnen har flyttat till Atlanta, Georgia. I en halvtimme sitter jag rakt upp och bara glor rakt ut. Kroppen trillar tillbaka men hjärnan kan inte mera. Tortyren har tagit överhanden. Jag försöker kortsluta den med att räkna får. Räknar flera gånger, räknar baklänges. Tillslut hör jag Peters lugna snarkningar. Efter ytterligare en tid försvinner jag äntligen ner i djupet.
Min första natt i Thailand. Det kan bara bli bättre :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar