När vi var ute med tuk-tuken, poppade det helt plötsligt fram en restaurang där fem spett med saftiga, gyllenbruna kycklinglingar snurrade runt och blev grillade. Det riktigt vattnades i munnen så vi tvärnitade och frågade när de var färdiga.
- Kom och ät sa tanten och vinkade glatt in oss till sitt lilla bord hon hade där på jordgolvet. Hon kunde inte ett ord engelska, men vad gjorde det? På den lilla thai vi kunde och våra hungriga gester förstod hon vad vi ville och innan vi visste ordet av så hade hon dukat fram dricka, glas, och tallrikar till oss.
Peter tog tantan i armen och drog in henne i köket. Där pekade han på grönsakerna och sa korriander på thai (det kan han minsann!) och gav henne stekpannan. Hon gav upp ett asgarv och sa Okej Okej och sen fräste hon upp krispiga grönsaker i vitlök och korriander till oss.
Tillsammans med den feta, nygrillade kycklingen var detta en festmåltig utan dess like. Kycklingen var marinerad i någon sötaktig sås. Skinnet var starkt och sött. Leo slukade nästan allt skinnet själv så jag fick med nöd och näppe rafsat till mig en liten bit innan kycklingen var totalt skinflådd. Fast jag är fortfarande är proppmätt, vattnas det i munnen när jag tänker på den. Den var verkligen superdupergod!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar