Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

Det är svårt att recensera Mormor hälsar.. 

..men den får full pott av mig!

Jag gillade Boken om Ove men denna är snäppet bättre. Den är inte samma, inte alls. Den är lite djupare, och lite barnsligare på samma gång.

Boken handlar om Elsa, nästan åtta år. Hon har en heltokig mormor som står på Elsas sida till 100%. Elsas mormor påminner lite om min egen mormor. Eller en sådan mormor jag själv skulle vilja bli till mina barnbarn. 

Efter att ha läst de första kapitlen, funderar jag på om jag skulle läsa högt för Leo, min egen åtta-åring.  Boken passar utmärkt som högläsning för hela familjen - om någon familj fortfarande har denna tradition. Sagor, tokerier och spänning blandas på ett fängslande och igenkännande sätt. Fredrik Backman är en mästare på att teckna personerna med briljanta ordformuleringar.

Elsas mormor dör i cancer. Men Fredrik Backman låter mormor vara kvar i boken och genom sin indirekta närvaro leder hon Elsa genom det största och viktigaste uppdraget i tusen och åter tusen evigheter. Sagans värld blandas på ett skickligt sätt med den oförståeliga verkligheten. Slott blir till hyresfastighet, mammor blir drottningar och garderober öppnar porten till landet Miamas, med kriget utan slut.

Uppdraget består av att hitta och leverera ett antal brev till olika personer från mormodern där hon säger förlåt. Elsas uppdrag blir ett äventyr, där hon får lära känna grannarna i huset där hon bor, och där hon får veta sanningen om sin mormor och sanningen om kungadömet Miamas.

Boken var otroligt bra. Berättargreppet att historien utspelas ur en sjuårings perspektiv, gillar jag väldigt mycket. Jag ska definitivt läsa den högt för de i familjen som vill lyssna. Och jag ska sluta säga "Hej då" till folk.

Vi ses!