Rapport från vattenfestivalen i Phnom Penh

Enligt vad vi fick höra på hotellet i morse, orsakades dödsträngseln av en bil. Fast det sats upp flera ringar av avspärrningar runt om området, kom både bilar och mopeder in och trängdes med folket. Man kan fråga sig vad de gjorde där över huvud taget.

Bilen hade försökt komma ut ur området på flera sätt men inte lyckats och då tagit vägen över bron. Trängseln orsakades troligen av att folk försökte flytta sig undan från bilen och en våg av trängsel fortplantade sig genom den i förhålladevis smala passagen som bron utgjorde.

Här i Kambodja rapporerar de non-stop på TV. Det talar om fyra hundra döda nu. Gårkvällen var den varmaste av de tre dagar vi har varit här och vi uppskattade temperaturen till ca 37 grader. Ovanpå det var det nästan ingen vind och det var mycket varmt nere på gatan.

Bilder från Kambodjansk TV visar att folk stod nedanför bron och kastade upp vattenflaskor till de som stod fastklämda. Brobilder visar folk som står packade som sillar med armarna uppåt. Trillar man har man ingen chans i världen att resa sig upp. Männsiskorna fångade flaskorna och hällde de över sig för att få lite svalka. Många av de döda var människor som svimmade på grund av värmen.

Trots så många människor på en och samma plats var otroligt få fulla eller påverkade av andra droger. Jag tror jag kan räkna de fulla jag såg på en hand.

Alla var väldigt hänsynsfulla och trots en blandning mellan matvagnar, moppar, bilar och människor, höll var och en avstånd till nästa. Vi kände aldrig en sådan trängsel som man ofta känner på svenska festivaler, tex Malmö festivalen. Inte en enda gång hade jag kroppskontakt på alla fyra sidorna runt mig samtidigt.

Däremot lyfte Peter ibland upp Leo på axlarna så han inte skulle komma bort. Detta gällde speciellt när man korsade någon större gata där två strömmar av folk korsades.

Det är med sorg i hjärtat vi lämnar Phnom Penh. Tradgedin tar udden av den trevliga vistelsen som vattenfestivalen var.